m

Platser / Locations

För att komma tillbaka hit till början av sidan klicka till vänster om texten när handen visas.
To get back to the top (here) click on the invisible "back to the top" to the left of the text. When you see the hand you're there.

Innehållsförteckning - Contents

1. Lillhem i Haverö - Lillhem at Haverö
2. Graven i Haverö - The Haverö grave
3. Haverö, Røros och Ljusnedal - en resa tillbaka i tiden - H, R and L, a journey back in time
4. Sandudds begravningsplats vid Lappviken i Helsingfors - Sandudd, a Helsinki cemetery

1. Lillhem i Haverö - Lillhem at Haverö
Avskrivet av Christer Amnéus, Lerum, 2001-04-09



Lillhem med omgivningar /Above Lillhem and surroundings

Invid boningshuset, en envånings träbyggnad, finnes en liten trädgård.
(Sidorna hit numrerade 1 - 3. Nu följer 6 - 9. Om 4 - 5 existerar, och i så fall var, vet jag inte.) Träder vi in i farstun, finna vi den vara ganska mörk, ty dagsljuset insläpes endast genom några små glasrutor ofvanför farstudörren.

This text includes a very detailed description of the vicarage at Haverö, Medelpad, in the North of the country. .. when we enter the house it is rather dark inside, Daylight comes through a small number of window panes above the entrance door.

Lillhem, nedre våningen / Above Lillhem, downstairs

Till venster om ingången hafva vi kryddskåpet, rödbrunt till färgen, och som sedan ärfdes af dottern Lydia. Bredvid kryddskåpet står linneskåpet.

I farstun finnes vidare skafferiet samt uppgången till vinden. Gå vi så till venster, komma vi in i köket. Detta är stort och ljust. Väggarna äro hvitlimmade (?) med mörkare färgstänk. Taket är hvitlimmadt. Spiseln är stor och naturligtvis öppen samt försedd med spiselstolpe. Den rödbruna skänken står på höga ben, under det hörnskåp, som är väggfast, når från golf till tak.

Eventually we get into the kitchen, which is large and bright. The walls are all in white, so is the roof.

I detta förvaras matvaror, särskildt mjölk. Det rödmålade bordet är stort. På hvardera sidan om detta står en bänk. Ofvanför den lilla bänken vid spiseln hänger salt. Sängen är stor, men ej att draga ut. Det brunmålade uret, som går med jämlod, visar på urtaflan A. A. J. (J?) Nätra (Anders Andersson).

The sideboard holds milk and the read-painted table is large. The bed is big but cannot be extracted. The clock has the initials A.A.J.

Väggarna, som voro hvitlimmade, tapetserades med några enklare tapeter, någon tid före släktmötet 1856. Den i detta rum halfrunda spiseln är liksom spislarna i de öfriga rummen öppen. Det hvitmålade skåpet är väggfast från golf til tak. I skänken, som är brunmålad, förvaras smörgåsmat, porslin o.d. Soffan är en torflig utdragssoffa med trälock. Bordet, som har halfrunda uppslagsskifvor på ändarna, är brunmålat och enkelt.

The wall have wallpaper, which was put there shortly before the great family reunion in 1856. In this room you will find an open fire, a cupboard, a sideboard where food, china etc is kept. The table is painted in brown and is a simple one.

Öfver vedlåren hänger ett hvitmåladt nyckelskåp. Sonen Abel hade fått det af Farbror Landgren, då han flyttade från Hogdal til Lagga, och hyrde ut det till mamma för 1shilling banko (3 öre) om år.” Från kökskammaren kommer man in i salen. Den är ganska stor, men liksom i alla de andra rummen är äfven här lågt i taket. Spiseln är i detta rum ovanligt stor.

A white-painted cupboard which stores the keys of the house. Abel, the son, has received it by "Uncle" (the way older people were addressed) Landgren. From thisroom you get into the salon. It is fairly big, but has a low roof, like most of the rooms in the vicarage.

För öfrigt finnas i detta rum ej många möbler. Mellan fönsterna står ett bord med två uppslagskifvor. Vid dörren till farstun står en skänk, hvitgrå till färgen. I den finns bättre porslin, knifvar och gafflar och annat sådant. Ofvanpå den står en träkantin (Förfärdigad av farfar själf, komm av A.J. A.) med tre flaskor i sina fack.

Besides this furniture there is not much more. Between the windows is a table, at the door a sideboard, where china, cutlery and whatnots are kept. A piece of furniture made by grandfather himself (the vicar) with three bottles in it.

Den ärftes sedan af sonen Abel. Men vid hans flyttning från Hede till Stockholm sålde han den till sin bokhållare, Olof Berglund. På hvar sin sida om kantinen stodo två gipsbilder, föreställande två gossar, den ene läsande, den andre skrifvande. De ärftes äfven af Abel. Mellan fönsterna hängde en tafla. För öfrigt stodo i salen ett dussin skinnklädda stolar, placerade ungefär som ritningen anger.

It was later inherited by Abel, the son. When he moved to Hede it was sold. Two plaster pictures of two boys, one reading, the other writing, were also left to Abel. There were also leather chairs, all in all 12 or so.

Från salen gå vi in i salskammaren. Väggarna, som här först var målade med ljusröd krita, blefvo sedan tapetserade. I skåpet, väggfast från golf till tak och oljemåladt, förvarades kläder. Framför fönstret åt trädgården stod åtminstone tidtals en hvitmålad pinnesoffa med dyna, klädd med hemväfdt öfverdrag. Byrån, som är brunaktig och med klaff att fälla ned, har i öfversta afdelningen en mängd smålådor, der husmodern förvarar åtskilliga småsaker.

In the next room the walls eventually were wall-papered. Clothes were kept in the cabinet . A sofa and a cupboard could also be seen in this room.

Bordet är detsamma, som stod på ett af rummen i öfre våningen hos magasinsförvaltaren i Östersund och dit hade kommit från öfverstelöjtnantens hem. Det ärftes sedermera af sonen Karl. En hvitmålad Gustafviansk säng står vid väggen till farstukammaren.

The table is the same one that later was found at Per Amnéus's home in Östersund, where it ended up after having been place in the lieutenant colonel (Anders Johan Amnéus,1753 - 1821). His son Karl inherited it in his turn.

Framför bordet står en gungstol ock i den brukar gumman sitta nästan hela dagarna, tiden efter sedan hon fått slag. Det är ock i denna hon sitter på porträttet. (Kommentar i kanten: i den = stolen dog hon och dottern Ulla) Den ärftes sedan av sonen Abel, och vid hans flyttning från Hede till Stockholm kom den till systern Ulla Wagenius i Berg.

In front of the table there is a rocking chair where the old lady likes to sit. The chair later on ended up in Berg, northern Sweden.

I salskammaren finnes äfven en liten skinnklädd barnstol. (kommentar i kanten: Faster Sofie had skänkt den till Lydia vid flyttning. Fr. Hogdal) Ofvanför byrån hänger en spegel i bruna ramar, ej fullt en meter i längd. Den ärftes sedan af sonen Karl (Frågetecken inom parentes efter ordet Karl).

In the chamber there is a chair in leather for children. A mirror was later left to Karl, the son.

En liten svart, rund lodklocka hänger på väggen vid bordet åt farstukammaren till. Ofvanför sängen hänger en kvadratisk tafla inom bruna ramar. På den hvita botten stå orden”Vivat Axel”, bildade af konstgjorda gröna växter, omgifna av en grön krans. Den hade skänkts husmoderns bror, magister Axel Orstadius, rektor i Umeå, såsom namnsdagsgåfva af disciplar. Hvad som gör denna till en intressant familjeegendom är, att på dess baksida finnas anbragta här souvenirer af magasinsförvaltaren med fru och en stor mängd af deras afkomlingar.

A black clock is hanging on the wall and above the bed a picture within a brown frame. The words "Vivat Axel" have been formed by artificial flowers, surrounded by a green wreath. It had been given as a present by Axel Ortstadius (Anna Lovisa, born Orstadius, the wife of the vicar). On the back of this piece Per Amnéus, his wife and lots of other members of the family are portrayed.

Den ärfdes af sonen Axel (Kommentar i kanten: enligt av honom efterlemnad anteckning skall den gemensamt tillhöra A.J.A:s och L.A:s (Jag ändrade upphöjt s till :s) afhandlingar (?) Finnes år 1948 hos Otto Amnéus, konvolutet “Glädjen i gemen”) I hörnet vid byrån står ett schatull.

It later on came to Axel, one of the sons. In 1948 it had found its way to Otto Amnéus's home.

I detta har modern inlagt en mängd småsaker, de flesta af ringa materiellt men större ideelt värde. Der finnas hennes första julklapp af sonen Abel, en broderinål; der ligga små knifvar och gafflar, snickrade af sonen Per. Der finnas bref från senare dato från modern till barnen och (otydligt: tvärson?). Der inlades efter faderns död hans silfversnusdosa. Der ligger deras vigselringar (alt vigselring). Schatullet ärfdes af sonen Axel.

A small box contains lots of items of small value. Mother Anna Lovisa´s first Christmas present by her son Abel, knives, forks, all made of wood by Per, the son. It also contains letters from the mother to her children. A snuff box in silver and Anders Johan´s and Lovisa´s wedding rings. The box was left to Axel, one of the sons.

För att komma in i farstukammaren måste vi återvända öfver salen och passera öfver farstun. Väggarna i farstukammaren voro åtminstone under senare tiden tapetserade. Vid väggen mot salskammaren står mannens och hustruns stora tvåmanssäng.

To get back to the hall chamber we have to return through the drawing room and the hall. In later years the walls had wallpaper and along one wall you will find the couple´s bed.

Framför ena fönstret har mannens skrifbord sin plats. Det är stort och hvitmåladt med prickig skifva. (Sonen Abel minnes, huru han satt och läste katekes vid det.) (Dalkets?)uret är hvitmåladt och på urtaflan A.A.(+okänd bokstav) Nätra liksom det i köket. Vid fönstret midtemot sängen står en soffa.

In front of one of the windows the vicar has his writing desk. It is large and painted in white. (Abel, the son, remembers how his father used to read the catechism there.) Among othere pieces of furniture there is also a sofa.

På dess ena sida står ett högt, ej väggfast skåp, som är afdelat i två afdelningar och med dubbla dörrar för båda afdelningarna. I den öfre har mannen sina böcker, i den undre förvarar modern en hel del saker, som enligt sonen Abel “ej så noga specificeras kan”.

On one side of the room there is a large cupboard, which is attached to the wall.In the upper part the vicar keeps books and in the lower part his wife Anna Lovisa has a lot of non-specified items.

Abel erinrar sig äfven, hurusom i öfre afdelningen stod en liten sockerkopp (?), svarfvad af fadern, och som sedan kom till sonen Karl. Chiffoniern på andra sidan soffan är af björk och betsad i mörk björkfärg. I de nedre lådorna har mannen sina linnekläder, i de öfre sina viktigare papper, sina verktyg och metdon m.m. Den lilla byrån vid dörren har grå öfverskifva och ärfdes af sonen Abel. Vid flyttningen från Hede till Stockholm kom den till systern i Berg.

Abel, the son, remembers a small sugar caup, made by his father, and which later came to Karl, another son. The secretaire is made of birch and in the lower drawers Anders Johan keeps some of his clothes. In the upper drawers he has his important documents, his tools and his fishing equipment. The cupboard by the door was later on taken to his sister in Berg.

2. Graven i Haverö


Graven i Haverö - The family grave at Haverö

Graven i Haverö, där Anders Johan Amnéus och hustrun Anna Lovisa Orstadius (1800-1869) ligger tillsammans med barnbarnen Harald Wagenius (1875-1960) och Hertha, född Amnéus (1877-1942) samt barnbarnsbarnet Paul Axel Wagenius (1911-1966)

The Haverö grave, which contains Anders Johan Amnéus, his wife Anna Lovisa, born Orstadius (1800-1869), their grandchildren Harald Wagenius (1875-1960, Hertha, born Amnéus (1877-1942) and Anders and Anna


Torkade blommor från begravning i Haverö - Dried flowers from the grave at Haverö
 

3. Haverö, Røros och Ljusnedal - en resa tillbaka i tiden

Under sommaren 1995 gjorde min fru Gunilla Amnéus, född Skårö, och jag en resa genom Norrland, men hann också med en avstickare till Norge.

In the summer of 1995 my wife and I made a trip in the footsteps of my ancestors. This tour included Sweden and Norway.

I den allra västligaste delen av Medelpad ligger Haverö - eller Haverövallen - vackert belägen vid sjön Havern. För alla nu levande Amnéer har denna ort en stor betydelse.

Haverö is situated in the westernmost part of the province of Medelpad. For all members of the family this place is of utmost importance since the vicar Anders johan lived here.

Där bodde Anders Johan Amnéus, som tjänstgjorde i den vackra kyrkan vid sjökanten och bodde i det stora huset bredvid densamma.

Anders Johan was vicar in the beautiful church above at the edge of the lake. The family's house (top of each page) was close by.



Flyttblocket i bakgrunden lär ha varit gränssten mellan Norge och Sverige en gång.
Once upon a time this boulder marked the Swedish - Norwegian border

Han och hans hustru Anna Lovisa, född Orstadius, fick många barn, de som tillsammans med sina ättlingar senare skulle betecknas med A - G i vår släktbok årgång 1995.

Husband and wife (born Orstadius) had many children. They would later on be called Families A - G in our family book Amnéus Family 1650 - 1995.

Passerar man genom huvudingången vid kyrkans västliga del ser man graven till vänster om kyrkan. Den ligger bara ett par gravar bort, om man går utmed kyrkoväggen och är omgiven av ett svart järnstaket. Skötseln av graven var vid mitt besök perfekt.

If you pass through the entrance of the church in the western part you will find the family grave to the left of the building. It is surrounded by a black iron fence. The administration thee really looks after the grave well.

Minnestavlan

Vill man studera minnestavlan, rest till minne av Anders Johans ansträngningar för folket i trakten, rekommenderas bilen eller cykeln. Man kör österut, i riktning mot Säter, men stannar vid skylten Haverö strömmar. Därefter finns det inget annat alternativ än en promenad. Vid vårt besök var den enkla ”timmervägen” spärrad med en bom.

Go by car or bike towards the east and stop at Haverö strömmar (currents/rapids). Then take a stroll because this simple road is blocked.

Man går över den första bron och kommer ut på en ö. Denna korsas också. Ännu en bro dyker upp. Efter den följer man stigen på höger sida av ön, tills plötsligt en vit minnestavla dyker upp till vänster om stigen. Den står upp på en sten och bär helt enkelt inskriptionen ”A. J. Amnéus Kyrkoherde född 29 sept. 1804 död 1 aug. 1866". Fortsätter man promenaden kommer man fram till en gångbro i trä över den lilla forsen.

You pass the first bridge and you enter an island. Cross this one too. Another bridge emerges. Follow the path on the right-hand side of the island. Suddenly a white memorial sign is seen to the left of the path. It simply says: " ”A. J. Amnéus Vicar born on 29 sept. 1804 dead on 1 aug. 1866". Continue your walk to the wooden bridge across the currents.

Røros


Røros med sina medeltida rötter är en pärla.
Røros
with it mediaval roots is a beautiful little town.

Røros uppe på det norska fjället, inte många mil från Funäsdalen i Härjedalen, har också nostalgi att erbjuda. Här levde Carl Zacharias, en bror till Anders Johan i Haverö, med sin fru Ingbertina Johanna Dahl, född i Trondheim.

Røros in the Norwegian alps, not many kilometers from Funäsdalen, Sweden, also offers nostalgia. This is where Carl Zacharias, a brother of Anders Johan's in Haverö, with his wife Ingbertina Johanna Dahl, born inTrondheim, Norway.

Här fanns också Norges äldsta bokhandel, som ännu är kvar i ett modernt shoppingcenter i närheten.
This is the oldest bookshop in Norway. It still exists - now in a modern shopping mall.

Brorsonen Per Daniel, gift med Vendla Maria Berlin, tog över rörelsen i staden. Döttrarna Augusta Sofia och Jenny Amnéus bodde i Røros hela sina liv och dog där ogifta.

Per Daniel, nephew, took over the business and it remained in the hands of his daughters all their lives. They died unmarried.

Graven


Detta är Per Daniel och Maria Amnéus grav i Röros .
This is the Per Daniel and Maria Amnéus grave in Röros, Norway


Lydia, Einar, Sofie och Jennys grav .
The grave of Lydia, Einar, Sofie and Jenny

Här ligger Per Daniel och hustrun Maria och nära deras grav Lydia, Einar, Sofie och Jenny begravda. Carl Zacharias med hustru Ingbertina däremot inte. Den högt belägna kyrkan har en vidunderlig utsikt. För att hitta graven går man till den övre kyrkogården, alltså inte den vid själva kyrkobyggnaden.

In these two graves you will find Per Daniel and his wife Maria and close to theirs another grave where Lydia, Einar, Sofie and Jenny are buried. The hill on which the church is situated has a wonderful view. To find the grave you wlk to the upper cemetery.

Väl uppkommen på höjden svänger man direkt till höger. Ett par gravar bort - mer eller mindre utefter muren - finns den av staket omgärdade graven.

Once on the hill at the upper part of the cemetery you turn right. A couple of graves away - along the wall. you will find what you are looking for.


Här vilar Ester Löfwenmark i Röros
Here lies Ester Löfwenmark in Röros, Norway

Funäsdalen

Ett litet tips är ett besök på det lilla hembygdsmuseet, som består av en samling gamla byggnader. Parken är öppen och de små skyltarna på varje hus ger besökaren en bra fingervisning om dessa. En s k skvaltkvarn har speciell betydelse för vår släkt.

Back in Sweden - and Funäsdalen (Funäs Valley) you should visit the outdoor local museum, which is a collection of old buildings. The park is open and the signs on each house give you good information. A small mill built by a member of the Wagenius family is one example.

Den skänktes en gång av en medlem av fmailjen Wagenius och har en skylt med uppgifter om detta och en del om ”Präst-Sven”.

This mill was once donated by a member of the Wagenius family and has a sign including the words "Priest-Sven".

Ljusnedals bruk


Cirka 70 km från Røros, i Härjedalen, liger en midsommarljuvlig vit träkyrka, där Per Amnéus och Maria Hedenqvist gifte sig 1804. Här ligger Carl Zacharias och hans hustru Ingbertina begravda.

At Ljusnedals bruk, in the mountainous province of Härjedalen, this picturesque wooden church reminds us of the marriage between Per Amnéus and Maria Hedenqvist there in 1804.

Dessutom finns Sjöstedts grav på den lilla kyrkogården. Denna består enbart ev en handfull gravar.

Till höger om kyrkan finns den av järn omgärdade graven. Sjöstedtsgraven ligger däremot vid kyrkans östra sida, praktiskt taget vid väggen. På dessa platser har jag fotograferat gravarna och i Funäsdalen skvaltkvarnen. Förhoppningsvis kommer dessa bilder att användas i något sammanhang längre fram.

The Sjöstedt grave is in the small graveyard on the eastern side of the church. To the right of the church you will find another family grave surrounded by an iron fence.

Christer Amnéus Lerum i juni 1995

4. Sandudds begravningsplats vid Lappviken i Helsingfors

Bror-Carl Edelmann, en släkting till Anna-Maria Edelmann, gift Castegrén, skrev den 29 november 1994 ett brev till Christer Amnéus, Lerum.

Bror-Carl Edelmann, a relative of Anna-Maria Edelmann's, who was married Castegrén, wrote a letter to Christer Amnéus, Lerum, on 29 November 1994.

Här återges den del som behandlar besöket på kyrkogården.

He visited the cemetery Sandudd in Helsinki, Finland. and this is the story of his visit there.

Tillsammans med professor Eijo Vesanen (hans mor hette Irene Alfhild Edelmann, dotter till kantor Johan Adolf Edelmann i Vichtis) var jag en dag för att söka reda på Anna Maria Castegréns grav. Vi letade i närheten av Yrjö-Koskinens grav som är nämnd i Anna Amnéus anteckningar.

With Professor Eijo Vesanen (his mother was Irene Alfhild Edelmann, daughter of cantor Johan Adolf Edelmann in Vichtis) I wnet to find the grave of Anna Maria Castegrén.

Det var hopplöst i det kyliga vädret så vi gav upp. Eijo Vesanen var en gång där på nytt. Nu fick han från gravkansliet en karta - och det skulle vara grav N:r 64. Eijo ringde mig och sade att det var rysk text på stenen och att han inte kunde tyda den.

It was pointless in the chilly weather so we gave it up. Eijo Vesanen returned and received a mpa of the cemetery - grave 64 was the correct one. Eijo phoned me and said that the inscription was in Russian and he could not decipher it.

Tredje gången var vi tillsammans och då jag kan de ryska bokstäverna så blev det ganska klart att det var fel grav.

We went there together a third time and since I can read Russian letters we found out that it was the wrong grave.

Då fick jag syn på graven bredvid - N:r 65.

Then I caught sight of the next grave - numer 65.

Fyra hörnstenar, rester av den rostiga kättingen virad kring den ena hörnstenen, - själva gravstenen lutad nedåt mot grav 64:s kantsten. Jag kunde urskilja vad det stod på stenen. ”Här är den rätta graven”, sade jag: ”A.M.C. betyder Anna Maria Castegrén och C.S.C. Carolina S. Castegrén”.

Four corner stones, the remains of a rusty chain wrapped around one of the corner stones, the grave stone itself leaning against grave number 64. I could see what it said. It was the right grave. ”A.M.C. means Anna Maria Castegrén and C.S.C. Carolina S. Castegrén”.

Det såg ut som om graven skulle slopas så vi åkte i Vesanens bil till gravkontoret i andra ändan av den 28 ha stora gravgården. Chefen var mycket sympatisk och lovade genast komma för att se vad som stod på.

It looked as though the grave was about to be abandoned so we went to the churchyard administration. The man in charge was sympathetic and understanding and promised to llok into the matter.

Gravstenen var flyttad för den kistbegravning som några dagar tidigare förrättats vid en närliggande grav. Gravkontorets chef intygade att stenen åter skulle vara på sin plats om en vecka. Eijo Vesanen sade att han vet om en som kan sätta kättingen på plats - det som nu finns kvar av den. I gravkontorets papper stod det att den förste som begravdes där var Anders Wiktor Castegrén år 1857, hans födelseår och andra uppgifter saknas. Vem han var kan jag ej utröna.

The grave stone turned out to be moved becaus of a funeral in the next grave a couple of days previous to our visit. The boss promised that the stone would be returned wihtin a week. Eijo Vesanen knew someone whou could put the chain back in place, or what is left of it. According to documents attheir office the first person to be buried there was Anders Wiktor Castegrén in 1857. We never fund out who he was.

Fem år senare, år 1862, begravdes Anna Maria Castegrén och år 1893 Carolina S. Castegrén.

Five years after his death Anna Maria Castegrén was buried and in 1893 Carolina S. Castegrén.

ur brev från Bror-Carl Edelmann, Borgå, Finland

Vi tackar Bror-Carl Edelmann, Borgå, Finland, och professor Vesanen för deras ansträngning och framgång. Det är nu exakt 200 år sedan Sverige och Finland gick olika vägar.

We thank Bror-Carl Edelmann, Borgå, Finland, for his effort and success and also Professor Vesanen. It is now exactly 200 years since Finland was separated from Sweden.

Lerum 25 Januari 2009

 

Lerum 22 augusti 2009