Familj E/Family E

Familjen E skulle lika gärna kunna heta Familjen Wagenius, eftersom dessa medlemmar totalt dominerar i materialet. Släkten Martelius finns nu också representerad med ett antal dokument.

Ulrika (Ulla) Maria Amnéus (1838 – 1899) skötte postkontoret i Haverö tills hon gifte sig med Paul Emanuel Wagenius (1839 – 1924), ännu en präst i familjen. De fick sex barn, där Johannes (1871 – 1883) var först men han dog som ung av difteri. Anna Marta (1872 – ) tog hand om pappan efter mammans tidiga död. Hon spelade piano, trots att hon under senare år var mer eller mindre döf. Hon räknades också som en mästare i konsten att skriva vackra brev. Paul Emanuel (1874 – 1929 var precis som de andra syskonen född i Timrå. Han blev /överr/lantmätare i olika delar av Sverige. Harald Per (1875 – 1960), officer, gifte sig med sin kusin Herta Matilda Amnéus ( (1877 -1942), som utbildade sig till slöjdlärare i Sverige och USA. Ernst Herman (1879 – 1923) arbetade inom bank, studerade språk utomlands och blev så småningom lärare i Enånger. Han gifte sig med Hilma Alfrida Larsson (1879 – ) tretton år efter den första hustruns död. Axel Theodor (1881 – 1939) lämnade Sverige och en nästan färdig arkitektutbildning för att bli byggnadsritare i Kanada och sedan i USA. Han förblev ogift.

Det lär finnas två olika familjer Wagenius i Norrland och i USA finns en Jean Wagenius som är representant i Minnesotas Representanthus. Släkten Martelius är en annan gren av E-Familjen och Eva Martelius bidrog 2013 med en samling brev som finns nedan efter Ulrika (Ulla) Maria Amnéus.

This branch of the family could just as well have been called the Wagenius Family, as they dominate totally.

Ulrika (Ulla) Maria Amnéus (1838 – 1899) ran the post office in Haverö until she married Paul Emanuel Wagenius (1839 – 1924), another clergyman in the family. They had six children, of which Johannes (1871 – 1883) was the first. He died a child of diphtheria. Anna Marta (1872 – ) looked after her father after her mother’s early death. She played the piano although she was more or less deaf in later years. She was also regarded as a master in the art of writing beautiful letters. Paul Emanuel (1874 – 1929 was like the other siblings born in Timrå, in the province of Medelpad. He became a /supervising/ land surveyor in different parts of the country. Harald Per (1875 – 1960), officer, married his cousin Herta Matilda Amnéus ( (1877 -1942), who got a degree in Sloyd in Sweden and the USA. Ernst Herman (1879 – 1923)worked in the bank business, studied languages abroad and eventually became a teacher in Enånger, the province of Hälsingland. He married Hilma Alfrida Larsson (1879 – ) thirteen years after his first wife’s death. Axel Theodor (1881 – 1939)left Sweden after having almost finished his degree in architecture and became a building craftsman in Canada and then the USA. He remained unmarried.

There is said to be two families using the name of Wagenius in Norrland and in the USA Jean Wagenius is a state rep in the Minnesota House of Representatives. The Martelius family is another banch of the E-Family.

Maria Släkten Martelius fins nu också representerad i E-Familjen genom de avskrifter Eva Martelius gjort.
So far the following letters have not been translated or been presented as summaries.

Kära Mamma.

Jag måste väl skrifva nu eftersom det är min tur. jag håller på och ritar ren Mammas planritning öfver Hafverö. När jag har gjort färdigt det så skall jag skicka hem det förr än jag tuschat det så får Mamma ändra det som jag har gjort orätt. I afton ha pojkarna Löfvenmark varit här och vi ha laborerat till sammans så rysligt att anna klagar att vi sha slaskat ner för henne. Hur mår dufvorna nu för tiden? Jaså Ni han fått vara på bröllop I nu. Där var väl trefligt? Hur mån I nu därhemma? Det var märkvärdigt huru I nu han kunnat skicka oss blommor igen. Jag tycker att de skulle vissnat för längre sen. Kan Mamma hjälpa mig med ett svenskt tema så lydande, om valspråket: ”Må de hata, blott de frukta.” Det temat skall lämnas på Onsdag så att Mamma får nog skynda sig om Mamma skall hinna skicka in bidrag innan dess. Jag håller på och funderar på att börja på slöjdskolan igen när jag har så lätt. Ty både Torsdag coh Lördags aftnar har jag ledigt. Har Mamma funderat med Pappa om jag kunde få börja vid järnvägsverkstaden i sommar. Jag har frågat ingenjör Kjellin och han tillstyrkte och skulle höra efter om det fanns plats. Från början får man ingen aflöning men sedermera får man också sådan. Anna har väl skrifvit om att allt annat af vigt att omtala och därför slutar jag nu mitt korta och innehållslösa bref. Hellsa så mycket till alla. Tack så mycket för skickningarna.
Axel.

Hafverberg 20.12.1893.

Min kära, älskade Dotter!

Tack för den kärleksfulla omsorg, hvarmed du valde, inlade och så raskt afsände julgåfvorna! De voro mycket vackra och skola säkert åstadkomma förtjusning hos dem, som blifva de lyckliga egarna. För min del är jag mycket belåten med hvad jag fått, särskildt pulpetalmanackan, som jag tänkt på att skaffa mig för anteckning af göromålen, hvilket dock trol. ej blifvit af. Samma dag jag sände pengarna till dig skref jag till Fosterl.stiftelsen o reqvierade några böcker att sändas så fort som möjligt till Harald, men dessa böcker hunno ej honom före hans hemresa. Få nu se, huru det lyckas att få hem dem. Lyckligtvis tog jag äfven några böcker från Wiséns bokhandel, så att gossarna ej bli utan julläsning. Det är annars inte så lätt att erhålla passande saker när man ej är i tillfälle att sjelf välja. Men jag har ej haft tid att resa till stan, ty sedan jag slutade med förhören och mantalskrifningen, har jag läst, med två öfveråriga läspojkar och haft andra nådiga bestyr. I förra veckan var jag dålig i tandvärk, feber, och frossrysningar och allmänt illamående. Men sedan doktorn tagit ur mig några lösa tandtaggar och jag tagit engelskt salt, kryade jag till mig så småningom och är nu bra igen: lofvad vare Gud! Samtidigt blef farmor nästan totalt döf. Men sedan hon på doktorns råd några dagar haft matolja i öronen hvarefter han rensade dessa från gammalt hårnadt örvax, fick hon igen sin forna hörsel och blef liksom ung på nytt,  efter att hon förut sörjt och gråtit ifar? ska ensamhet ? i den nu rådande vänligheten (sedan gossarna hemkommit.) Axel har under termin spelat inalles 9 timmar för direktör Englund och fick derför betala 18 kr, men vi märker nu mindre framsteg i hans spelning än förra terminen. Han får nu spela äfven på ? Ericssons präktiga pianino. Ericssons äro mycket snälla mot oss: Köra hem sjövatten åt vårt hushåll o.s.v. De sörja mycket sin lilla, snälla Anna, deras enda barn. Måtte hennes hemkallande draga deras hjertan uppåt! Men vad skulle vara mera egnadt att draga våra hjärtan dit upp än julens betydelse, som vittnar om den största kärlek mot oss, som tänkas kan och att vår Jesus, Immanuel? Gud med oss, som i den största fattigdom låg i krubban, nu sitter deruppe skådande ned på oss bedjande, för oss och styrande till det besta för oss på allt sätt? Måtte din ovanliga ensamhet denna jul bereda dig stilla ljufliga stunder tillsammans med Honom! Ty hvad är all annan julglädje mot den att få i tron hvila vid Jesu bröst samt veta o säga: Du är min, för evigt min! Det gifva han dig af nåd! Om jag nu hade här böckerna från Fosterl.st., skulle jag sända dig någon snäll bok, men nu får du välja och köpa dig sjelf. Då du nu är myndig, sänder jag dig postsparbanksbok att använda som du sjelf vill. Vore du i tillfälle att hugna någon lidande fattig med en skärf? Vi ha låtit sy 6 par vadmalsbyxor åt lika många fattiga skolgossar, som skola få hemta dem på julafton. Då jag måste  rekommendera sparboken, så sänder jag med summa 20 kr, så att du må slippa störas af ekonomiska bekymmer. Mor vill, att du skall köpa dig en rigtig julklapp, t.ex. krage eller boa eller något annat som du helst önskar. För egen del säger jag derom, att du får handla efter eget omdöme. Herren gifve dig en god och välsignad julhögtid. Skrif snart åter!
Din innerligt tillgifne far

Berg  20.12.93

Käraste min flicka!

För ditt förra bref som omfors med mitt, för lådan med sakerna, allt besvär med dem och för det i går qväll erhållna brefvet med upplysningar och räkning, tackar jag dig hjertligt. Det har allt varit ganska svårt för dig att så i hast hitta på hvad du skulle köpa . Allt är bra ehuru ej alla saker passa åt den avsedda personen men det får vi byta ihop. Så t.ex. är väl det röda tyget ämnat åt Lisa, men nu har hon förut en vacker röd klänning, Brita får ej duken ty hon fick en i fjol, en röd och grå af hamptyg så hon behöfver den ej och Farmor får en halsduk som hon kan knyta på hufvudet. Kontorsalmanackan tror jag Far behåller. Tack ? min för de sydda ?! Skola de vara att kläda formar med? Paul har tagit ut pengar af hr Svensson, hos hvilken han går alla dagar och skrifver och Harald har läst med 2ns ? och fått litet pengar och ha de nu köpt klappar för en del deraf så att det ej skulle bli så stor skiljnad mot förr om jularna när vår snälla Anna hade ”klappar” åt alla. Jag har tingat ett par hemgjorda präktiga knifvar med dito skidor åt Herman och Axel samt deras namn på skidorna och hoppas jag att de skola bli välkomna, men de skola väl slarfvas bort förstår jag.
Kl 12 på natten mot söndag kommo gossarna hem, friska och glada. Axel slapp vänta på ex. Yngve måste dröja för den och då kunde ej heller Matilda fara hit utan reser hem. Sina betyg ha’ de ej fått ännu. Harald bor i ditt rum och trifs der visst förtreffligt de andra bo hos Paul. Spark och skidor ha’ de med sig hem. Det härrligaste ?väder ha’ vi haft och ha’ ännu, omkring nollpunkten. Nu börja vi ha’ bra i ordning, endast köket och ? samt ”rätt på gården” är oskadadt och så skall lagas undan mat, håller på att tjernas m.m. Åt fredag skall Brita vara här och baka mjukbröd i bageriet. Aldrig ha’ vi haft så trefligt under småbrödsbakning som nu när vi varit i det ljusa, trefliga varma bageriet der vi, genom jernspisen, och det blida vädret, kunna få så varmt vi vilja. Wi fingo ej slagta grisen till jul men ha’ köpt ett hufvud och fötter samt slagtat en stor ko och en kalf, det blida vädret är ej bra för mitt färska kött. Igår e.m. skjutsade Harald mig i det vackra månskenet till Burgvik der jag satt ett par timmar. Frun bakade småbröd men kom genast in. Hon har varit dålig en tid men är nu bra. Med samma skjuts for jag upp till Doktorinnan. Gumman är skral nu igen och Tekla har det tungt på flera vis men är glad och snäll fast hon nog känner det svårt. Nu börjar gumman lägga ifrån att T. ej skall resa till Stkhlm. T. blir så skyldig? det är nog sant, men det är gumman som bråkat förut att T borde resa, troligen börjar hon dock inse att det blir svårt för henne om hon mister sin trogna vårdarinna. Blir gumman ej bättre så säger T. att hon ej kan lemna henne och resa, hon finge ingen frid i sig. Fröken Obb? har rest till stan idag. Kristina L. började i förrgår sin nya verksamhet som handlande i Skacka?, måtte det gå dem båda väl i deras sträfvan! Julen ämna de tillbringa på Hafverbergs skola. Juldagsafton tänker Far resa till Åsan för att på Annandagen hålla otta för dem der, denna gudstjenst får de gratis. Far har också skänkt 5 kr. till hjelp till julljus åt dem. Sedan jag nu sändt dig en hjertlig helsning fr bland andra, Farmor, Brita, Skärdins?, Doktorinnan, m.fl slutar jag med att önska dig en ljufllig och god julhelg. Du kan vara öfvertygad att vi i hemmet med hjertlig kärlek och längtan tänka på, och tala om, vår kära bortovarande dotter och syster, synnerligen blir väl detta fallet julafton då vi måste sakna dig. Gud välsigna dig! Mor

På sidan/ Paul har varit borta så länge att han ej hinner skrifva bref, han helsar så hjertligt och skrifver väl snart./
/Tacka fru J. för hjelpen med uppköpen./

Berg 25  ? 1894

Kära lilla Axel!

Några rader med Karl Blix för att be M. köpa litet åt oss. M är snäll och ställer så att Karl får bo och äta hos er medan han är i stan, han reser åter på tisdag.
Wi må gott, Gud ske lof! Far har nu blott 5 husförhör qvar, af dem tänker han hålla 3 åt veckan, Skanderåsen har bett om uppskof och Börtnan blir efter jul. Det är fråga om att jag skall följa till Skecka? och Bingsta, onsdag och torsdag, jag är bjuden. Imorgon skall Missionsarbetsföreningen vara hos oss, men vi tänka hålla till i sockenstugan emedan vi ha aldeles nyskurat och fint öfverallt och det blir så smutsigt när de karda och spinna ull.
Att herr Sundberg på Svensta är död ha ni nog hört, stackars Arvid och äfven de andra som mistat sin far! Han skall begrafvas åt fredag, Far och jag är bjudna samlingen blir kl 11, begrafning omkring kl 2. Nu tänker Far fortsätta.
Lef väl käre barnen mina! Hälsa alla i hushållet. Din Mamma

Jag har glömt besvara Matildas fråga om hur mycket pengar ni under terminen erhållit. Ni hade med er 100 kr., jag lemnade den 25/9 100:, den 12/10 50:, den 1/11 genom Anna och Paul 50:, och nu skickar jag 50 kr, summa Kr. 350 kr.
Nu äro alla omkring och prata, så att jag inte kan skrifva mera. Karl talar nog om huru vi må. Idag har jag förrättat gudstjänsten efter nya gudstjänstordningen. Fjorton dagar i dag till skola vi fira Gust. Adolfsfest med sång och musik, som farbror Wallmark håller på och inöfvar. Anna skall ackompanjera. Hon spelar nu ett och annat stycke i gudstjänsten.
Lefven nu väl! Gud vare med er!
Pappa

Uppsala d. 5/12 1897.

Bästa Anna!
Hjärtligaste hyllningar hembär jag dig på din namnsdag och födelsedag! Framför äfvendels mina ursäkter på bristande brefskrifning samt mitt tack till Far för hans bref!  -Min hemresa blir  väl d. 20, ty då reser också Harald och vi ska ju ha sällskap. – Mr Hugo Westerberg har nu uppgifvit sina planer på att försöka tentera upp i 7:1 nästa termin, men fortfar det oaktadt att ta lektioner. För nämnda saks skull kom dr. Westerberg resande hit ned i torsdags, var ner i Stockholm ett par dag och reste hem i morse. Han medförde åtskilliga skogsfåglar till tant Eriksson. Då fingo Hugo och jag bjuda hvar vår kamrat på middag och de lyckliga utvalda voro Sundeman och Törnberg.  Edith hade bjudit några flickor och vi hade rätt trefligt tills omtrent kl 8 e m, då sällskapet aftroppade. Det smakade lika nytt som trefligt att äta fågel. Hoppas att Herman underhåller er med präktiga representander af fjäderfänas seniga släkte. – Mina resårskor hade gått sönder (”voro utgångna”), så att jag måste använda lågskorna. Häraf ådrog jag mig en förkylning, så att tant rådde mig oaktadt prisskillnaden till att låta laga resårskorna här i st. f. där hemma, hvilket kom på 3 kr. (Halfsulning och klackning). Så har jag betalat O. Edström en 5-a för lektioner, som jag tagit för honom i matematik. Vidare 3 kr. till lagning af de rutiga kläderna etc. – Har tillsammans med Hugo, Sundeman, Törnberg och en pojke till måst ta lektioner i syntetisk kemi med laborationer för docent Eriksson, hvilket dock ej kommer på mer än 50 öre timmen. –Undrar om vi ej borde skramla med Hugo till någon julklapp åt tant, Edith o Ruben, då tant varit så vänlig att bjuda t. ex. Mor, Harald och Vilhelm på förplägning. Fråga Far, hur han vill! I så fall tycker jag, att 2 kr. per man skulle vara lagom eller hur? – Hur är det, kommer Paul verkligen till julen och i så fall samtidigt med Harald och mej?Jag skall väl köpa en kombinerad biljett nu också såsom i fjor jul? Den kostar visst 25.60 eller 26.50, mins ej riktigt hvilketdera. Som mina pengar nu inte räcker längre än till afresan, så ber jag , med tacksamhet öfver de redan erhållna Far var snäll och skicka 30 kr, till dess, om möjligt.
Med de ömmaste vänskapsbetygelser samt helsningar till Pappa och Mamma, Farmor, ”kandidaten”, etc.
din tillgifne
Axel

Stockholm d. 28/5 1901.

Kära Anna!
Jag skrifver nu och sänder dig till beskådande min lilla Elnas fotografi. Det är ej alldeles lyckadt men de två andra, som jag också har fått af henne äro af så stort format, att jag ej vågar sända något af dem i ett vanligt bref. Men äfven detta är inte så dåligt. Egentligen borde jag ju ej tala om, att jag fått tre fotografier af henne, för då kanske att du tror, att vi äro för mycket tillsammans och att jag försöker att inverka på henne. Och inte äro vi så rysligt sällan tillsammans, jag är nu rätt ofta uppbjuden till hennes hem senast i går afse, då vi musicerade; Elna sjöng vid mitt ackompanjement och utan med föresten. Hon har en utmärkt vacker, mjuk och ganska stark röst, hvilken hon förresten håller på att utbilda för en sånglärarinna.
Jag blef riktigt häpen, det var nämligen första gången hon låtit mig höra den.—
De andra korten jag har af henne, äro det ena i helfigur i baltoalett, det är förtjusande, – det andra är ett stort porträtt i bröstbild, mycket fint gjordt men ej riktigt likt och ej vackert heller.
För, att Elna ser bra ut, det märker du kanske af detta porträtt redan. Men då skulle du se det andra kortet. Det är henne själf upp i dagen. Men det törs jag som sagdt ej skicka med posten.
–För att nu komma öfver till något annat, så voro vi härom aftonen bjudna upp till Ebbas svåger tillsammans med min kamrat Alm från Boden. Vi hade rätt trefligt, bjödos på kväll samt stannade ända till kl. 4 på morgonen. Hennes svåger verkade mycket affärsman, med deras envisa och brådskande sätt, var också skämtsam, glad och en mycket artig värd. I något sammanhang, vi kommo visst in på historier om mycket feta personer, kom Herman att nämna den väldiga gris som slaktades i Fors, som enligt hans påstående vägde 33 ½ pund. Ville de ej tro detta utan fordrade intyg från Far, hvilket härmed begäres. Din uppgift angående Storkyrkan skall du få, innan denna vecka är slut, var lugn för det. –Åh här är så varmt så man är färdig att ta’ utaf sig och gå spritt naken. Och inget regn, utan det dammar på alla vägar utom staden, så att man alls ej känner någon lust ut på landet. Inne i stan vattnas åtminstone både gator och gräsmattor. Tegnérlunden t. ex. är utmärkt härlig nu i sin vårskrud med alla de vackra blommande träden, och blomsterrabatterna. Syrenerna blomma sedan flera dagar tillbaka och häggen har nästan blommat ut. Än töras vi dock ej gå och bada i öppna sjön d.v.s. på Köhlers eller hvad det heter. Emellertid skall det väl till att regna nu, så att jag skall sluta.
Många hälsningar! Din tillgifne bror
Axel

Cambridge den 9/10. 05.

Kära Anna.
Tusen tack för ditt snälla bref! Det är långt emellan brefven från mig, jag har så svårt att komma mig för med att skrifva. För fjorton dar sen flyttade vi från vår ”camp” ute vid lake Cochituate? till norra Cambridge.
Tant Lindeqvist har hyrt öfre våningen af ett hus samt vindsrummen. Vi har det rätt trefligt här fast ännu är ej allt fixadt och färdigt. Värden själf bor i bottenvåningen. En trappa upp ha vi matrum, kök, frontrum (d.v.s förmak), Tants rum, Harriets rum (äldsta flickan) samt badrum. 2 tr. opp är Nils rum, mitt rum, småflickornas rum och ett skräprum. Alla rummen äro treflliga fast ej vidare stora och alla bekvämligheter finnas med gas i alla rum, centraluppvärmning från ugn i källaren, varmt vatten till badrummet och till diskbänken i köket, m.m. Och hyran är endast $23 i månaden, hvilket kan anses billigt. Värden är ägare af ett pianino, som jag får gå ned och spela på, när det faller mig in. Den enda olägenheten är belägenheten så långt från Boston. Det tar drygt en half timme att komma in till Fremont-street, där jag har mitt arbete och ungf. samma tid för Nils. Men omgifningarna här äro vådligt stiliga, vackra villor och välskötta planteringar och gräsplaner. Man har således tillfälle till angenäma promenader, men tyvärr har jag så ondt i min högra fot efter en pligg i mina förra skor som lyckats skaffa mig en bättre liktorn midt under foten, hvilket har förljufvat min tillvaro hela sommaren. Eljes mår jag ganska bra nu; vi ha haft den allra vackraste höst man kan tänka sig. Jag tror inte det har varit en mulen dag på en månads tid. Och varmt som under sommaren. Morgnarna är kalla förstås, sista tiden vi bodde ute i tältet var det rätt kusligt att stiga opp om morgnarna och dra på sig de iskalla kläderna, men nu så är det all right. Mitt rum ett (är) stort och ljust rum med två fönster. Jag har en säng så bred att jag kan ligga kors och tvärsför hur jag behagar. Nils är förlofvad nu med Harriet och dom två äro alltid för sig själfva och man ser dem bara ett par gånger i veckan. Nils har fått påökning i sin lön, så att han nu har $25 i veckan, då jag däremot ännu är nöjd med $9: ”All vår början blifver svår” etc. Mitt arbete är ungefär detsamma som det varit: kopierig och frihandsteckning af ornament. Det börjar dock lida mot slutet med vår bankbyggnad som mr. Phillips och jag knogat med hela tiden – bör nog inte räcka längre än en månad tills det jobbet är slut, få då se hvad som kan yppa sig eller ej. När man står och ritar om dagarna händer det lätt att tankarna flyga öfver oceanen och stanna vid hemmet och ens anhöriga. jag har funderat på din fjälltur och önskat jag haft tillfälle att göra en sådan också och fått känna den lifvande och stärkande luften däroppe bland Sylarna och Helagsfjället och det är klart att jag mins hur vi haft det på alla turer jag varit med om. Men hur det är så skulle jag inte vilja bo i Sverige, sen jag fått pröfva Amerika, det är säkert det. Och om du kommer hitöfver någon gång i fjärran framtid så torde du nog snart inse hvarför man kan föredraga detta landet.
Ja, nu ha ni fått slut på grälet med Norrbaggarna. Och nu få ni köpa er för 1.50 blått tyg att sätta öfver sillsalladen på den gamla flaggan som ligger i låren ofvanför trappen. Jag har följt förhandlingarna noggrant och med stort intresse och antagligen har jag nyheterna fortare än ni därhemma, ity att telegrammen från Stockholm, Karlstad, Londom m.fl. orter stå i våra tidningarna samma tid på dagen som i Stockholmstidningarna, beroende på att vår dag är 7 timmar senare än er. Kanhända uttrycker jag mig liten smula otydligt men du kan nog räkna ut hvad jag menar ändå. Hur som hällst så tänker jag nu krypa till kojs ungefär samma tid som kaffebrickan börjar skramla inne hos Pappa vid ½ 7 tiden på morgonen, d.v.s här är kväll ännu. Mina uttryck bli allt virrigare, så jag slutar nu, innan det blir för sent. Lef väl lilla tösen min och hälsa Pappa så hjärtligt!
Din tillgifna bror
Axel

Adress: 25 Mt. Pleasant St.
North Cambridge, Mass,
U.S.A.

Cambridge den 9/10. 05.

Kära Anna.
Tusen tack för ditt snälla bref! Det är långt emellan brefven från mig, jag har så svårt att komma mig för med att skrifva. För fjorton dar sen flyttade vi från vår ”camp” ute vid lake Cochituate? till norra Cambridge.
Tant Lindeqvist har hyrt öfre våningen af ett hus samt vindsrummen. Vi har det rätt trefligt här fast ännu är ej allt fixadt och färdigt. Värden själf bor i bottenvåningen. En trappa upp ha vi matrum, kök, frontrum (d.v.s förmak), Tants rum, Harriets rum (äldsta flickan) samt badrum. 2 tr. opp är Nils rum, mitt rum, småflickornas rum och ett skräprum. Alla rummen äro treflliga fast ej vidare stora och alla bekvämligheter finnas med gas i alla rum, centraluppvärmning från ugn i källaren, varmt vatten till badrummet och till diskbänken i köket, m.m. Och hyran är endast $23 i månaden, hvilket kan anses billigt. Värden är ägare af ett pianino, som jag får gå ned och spela på, när det faller mig in. Den enda olägenheten är belägenheten så långt från Boston. Det tar drygt en half timme att komma in till Fremont-street, där jag har mitt arbete och ungf. samma tid för Nils. Men omgifningarna här äro vådligt stiliga, vackra villor och välskötta planteringar och gräsplaner. Man har således tillfälle till angenäma promenader, men tyvärr har jag så ondt i min högra fot efter en pligg i mina förra skor som lyckats skaffa mig en bättre liktorn midt under foten, hvilket har förljufvat min tillvaro hela sommaren. Eljes mår jag ganska bra nu; vi ha haft den allra vackraste höst man kan tänka sig. Jag tror inte det har varit en mulen dag på en månads tid. Och varmt som under sommaren. Morgnarna är kalla förstås, sista tiden vi bodde ute i tältet var det rätt kusligt att stiga opp om morgnarna och dra på sig de iskalla kläderna, men nu så är det all right. Mitt rum ett (är) stort och ljust rum med två fönster. Jag har en säng så bred att jag kan ligga kors och tvärsför hur jag behagar. Nils är förlofvad nu med Harriet och dom två äro alltid för sig själfva och man ser dem bara ett par gånger i veckan. Nils har fått påökning i sin lön, så att han nu har $25 i veckan, då jag däremot ännu är nöjd med $9: ”All vår början blifver svår” etc. Mitt arbete är ungefär detsamma som det varit: kopierig och frihandsteckning af ornament. Det börjar dock lida mot slutet med vår bankbyggnad som mr. Phillips och jag knogat med hela tiden – bör nog inte räcka längre än en månad tills det jobbet är slut, få då se hvad som kan yppa sig eller ej. När man står och ritar om dagarna händer det lätt att tankarna flyga öfver oceanen och stanna vid hemmet och ens anhöriga. jag har funderat på din fjälltur och önskat jag haft tillfälle att göra en sådan också och fått känna den lifvande och stärkande luften däroppe bland Sylarna och Helagsfjället och det är klart att jag mins hur vi haft det på alla turer jag varit med om. Men hur det är så skulle jag inte vilja bo i Sverige, sen jag fått pröfva Amerika, det är säkert det. Och om du kommer hitöfver någon gång i fjärran framtid så torde du nog snart inse hvarför man kan föredraga detta landet.
Ja, nu ha ni fått slut på grälet med Norrbaggarna. Och nu få ni köpa er för 1.50 blått tyg att sätta öfver sillsalladen på den gamla flaggan som ligger i låren ofvanför trappen. Jag har följt förhandlingarna noggrant och med stort intresse och antagligen har jag nyheterna fortare än ni därhemma, ity att telegrammen från Stockholm, Karlstad, Londom m.fl. orter stå i våra tidningarna samma tid på dagen som i Stockholmstidningarna, beroende på att vår dag är 7 timmar senare än er. Kanhända uttrycker jag mig liten smula otydligt men du kan nog räkna ut hvad jag menar ändå. Hur som hällst så tänker jag nu krypa till kojs ungefär samma tid som kaffebrickan börjar skramla inne hos Pappa vid ½ 7 tiden på morgonen, d.v.s här är kväll ännu. Mina uttryck bli allt virrigare, så jag slutar nu, innan det blir för sent. Lef väl lilla tösen min och hälsa Pappa så hjärtligt!
Din tillgifna bror
Axel

Adress: 25 Mt. Pleasant St.
North Cambridge, Mass,
U.S.A.

Bedford, Ind Sept. 14 (1919 enligt kuvertet).

Kära Syster Anna.
Förlåt mig för min försumlighet med brefskrifningen. Det är nu öfver ett år sen jag sist skref så det är hög tid att jag låter höra från mig. Jag är nu åter i Bedford sen midten av november förra året och har min gamla plats med Ingalls Stone Co. Förra sommaren var jag i Chicago och tog en kurs i maskinritning under den förmodan att kriget skulle räcka ett par år längre. Jag fick sedan plats i Duluth, Minnesota, men trifdes inte hvarför jag fann mig en annan plats med en järngrufva i norra Minnesota. Det var en förskräcklig håla, riktigt vilda vestern, och jag var glad att återvända till Bedford. Jag antar att ni där i Sverige ha liknande erfarenheter sen stilleståndet eller vapenfreden som vi ha här. Priserna på alla slags förnödenheter och allt annat för resten ha stigit till det dubbla beloppet och äro fortfarande i stigning. Jag har fått min aflöning ökad till 50 dollar per vecka hvilket är ganska bra betalt och jag kan lägga undan 5 dollars om dagen. Men dollarn är inte värd mer än hvad 50 cents var före kriget så när jag beräknar mina förtjänster är det ingenting att skryta med. Som jämförelse vill jag nämna att murare ha en dollar per timme, snickare detsamma eller mer, timmermän 85 cents, vanliga handtlangare på byggen 75 cents, grofarbetare af alla slag 50 och 60 cents per timma. Men dessa aflöningar äro inte så stora när man betänker hvad allting kostar. Jag betalar en dollar om dagen för maten enbart, 3 dollars i veckan för rum, 75 cents för tvätt och allt annat i samma proportion. En vanlig kostym kläder kommer till 35-50 dollars, skor, 6 till 10 dollars, två dollar för skjortor o.s.v. Jag undrar hvart allt detta skall leda till. Vi ha nu en statsskuld af 22 tusen millioner dollars eller 83 tusen millioner kronor och räntan däraf plus afbetalning på kapitalet belöper sig på nära två tusen millioner dollars årligen. Jag väntar att se en storartad finansiell krasch inom ett år eller så hvad vi kalla ”panic” här. Men folket lefver som prinsar utan hänsyn till morgondagen, spenderar hvarenda cent som de förtjäna, kläda sig i silke och spetsar och åka omkring i automobiler. Endast gammalt folk kommer till kyrkan numera. Det var omöjligt att få kyrkokören tillsammans under sommaren. Vi hade mestadels en duett eller trio eller ett solo som extra nummer. Jag föredrar vanligen att se lifvet från den ljusa sidan och vi kunna skatta oss lyckliga här i Amerika att ha undsluppit de förskräckliga erfarenheter som folken i Europa haft och ännu ha att genomgå. Utan tvifvel kommer en lyckligare dag att randas för alla dessa krigssköflade länder och folk och kanhända att kriget har lärt dem en lexa så att de inse nödvändigheten att försöka förstå hvarandra och att närma sig till hvarandra i vänskap och fördragsamhet i stället för den forna afvogheten, afunden och maktlystnaden.
Sommarn har varit mycket torr här i Indiana och skörden är inte mycket att skryta med. Vi har nu härligt väder men för en vecka sen var det fasligt varmt, öfer 90 grader i skuggan (90 gr Fahr.-32 Fahr)x5/9=33 1/3 Celsius. Nästan alla soldaterna från denna trakten har nu återvändt. ”Labor day” den 2dra Sept. hade vi en storartad fäst för de hemkomna soldaterna, det var omkring 500 af dem i paraden och de undfägnades på bekostnad af ”the county”. Ett county här motsvarar ungefär ett härad i Sverige.
Jag undrar om du ännu har kvar några af våra gamla läroböcker från skoltiden? Om det ännu finns kvar några som bröderna och deras uppväxande telningar inte ha behof af, så skulle jag sätta värde på om du ville sända dem till mig. Du kan lägga till några gamla romaner också om det är några som kan undvaras eller någon annan liten småsak från det gamla hemmet vid Storsjöns strand. Jag längtar ofta efter de gamla tiderna när vi voro barn och ungdommar tillsammans hemma i Berg. De kära, välkända platserna förfölja mig med deras många minnen. De långa, ljusa sommarnätterna och de stjärnklara vinterkvällarna. Men att återvända till Sverige vore endast att rifva upp gamla sår. Om det är någonting här som du skulle önska mig att sända, låt mig veta hvad det är.
Jag innesluter 10 dollars att bestrida utgifterna för packningen och frakten. Om mera är behöfligt låt mig veta och jag vill sända det med nästa post. Skrif någon gång så är du snäll. Hälsa Pappa och bröderna och andra intresserade så mycket.
Din bror
Axel

PS. De ha ändrat reglerna för postförskott, så att jag har inget kvitto att sända utan du får göra förfrågan på postkontoret ifall du inte får notis på samma gång som brefvet kommer dig tillhanda.
Förlåt den dåliga svenskan.

Bedford, Ind. Okt. 15 -38.

Kära Syster Anna.

Det är en förskräcklligt lång tid nu sen jag skrev till dig sist och jag vet inte vad sorts ursäkter jag kan bringa fram, som kunde lyssna övertygande för en tvivlande syster, så det bästa jag kan tänka på är att inte ge några ursäkter alls. Jag skulle ha skrivit och gratulerat Gudrun på hennes förlovning långt sen, i våras, men jag kunde inte framkalla tillräcklig energi att göra det. Och alla andra nyheter om släkt och vänner, som du varit så god med att meddela mig, vilka jag kan endast tacka för men inte återgälda i samma slag, de skulle också varit tillräcklig orsak för en beslutsam ansträngning å min sida att övertyga dig om min tacksamhet och appreciation. Tack, i alla fall.
Som vanligt har jag intet att skriva om, som kunde möjligtvis ha något intresse för dig, med undantag av Nils och hans fru och jag själv. Nils har, som du kanske vet, köpt intresse i ett dubbelt hus med sin svärmor där uppe i sydvästra kanten av Chicago, 1634 Elmwood Ave. Berwyn, Ill. Det syns mig nu att jag redan har skrivit till dig om detta. I så fall är jag inte alldeles så långt tillbaka i min korrespondens som jag trodde jag var. Han syns vara tillfreds med platsen; åtminstone har jag ej hört annorlunda från honom. Och Helene är förmodligen väl tillfreds med att bo i samma hus som sin mamma och möta sina syskon och barndomsvänner lika ofta nu som innan hon var gift. Så, om Nils också är belåten, syns det arrangerat till allas smak. Nils är åter sysselsatt med kvällskolearbete, sen början av sista månaden, samma som i våras.
Bror Harald hörde att jag hade försökt översätta och sälja berättelser och uppsattser från svenska till engelska, vilket jag hade pysslat med för en längre tid, fast utan framgång, så han sände mig en svensk bok, Dr. Zimmertürs Diagnoser, som är en samling av berättelser av humoristisk art. Den är verkligen mycket bra skriven såväl i planering som stil. Jag har arbetat med att översätta några av berättelserna och jag har gjort goda framsteg. Nils uppe i Chicago har fått tag i en agent som tror att han kan sälja översättningarna och få ganska bra betalt för dem. Så allting såg så rosigt ut tills för två veckor sen, när jag måste ha tre järtanfall, som tog två, tre timmar var, och sen dess har jag varit oförmögen att arbeta på översättningen. Mina ben, under knäna, knän och i synnerhet fötter ha svällt upp så de äro styva som trä. Hakan har också svällt, men det är inte plågsamt och doktorn tror att svällningen skall försvinna när järtat återvinner sin vanliga styrka. Så jag hoppas på det bästa.
Järtligaste hälsningar till alla gamla vänner och fränder. Tillgivne bror

Axel.