Helsingfors/Helsinki

4. Sandudds begravningsplats vid Lappviken i Helsingfors

Bror-Carl Edelmann, en släkting till Anna-Maria Edelmann, gift Castegrén, skrev den 29 november 1994 ett brev till Christer Amnéus, Lerum.

Bror-Carl Edelmann, a relative of Anna-Maria Edelmann’s, who was married Castegrén, wrote a letter to Christer Amnéus, Lerum, on 29 November 1994.

Här återges den del som behandlar besöket på kyrkogården.

He visited the cemetery Sandudd in Helsinki, Finland. and this is the story of his visit there.

Tillsammans med professor Eijo Vesanen (hans mor hette Irene Alfhild Edelmann, dotter till kantor Johan Adolf Edelmann i Vichtis) var jag en dag för att söka reda på Anna Maria Castegréns grav. Vi letade i närheten av Yrjö-Koskinens grav som är nämnd i Anna Amnéus anteckningar.

With Professor Eijo Vesanen (his mother was Irene Alfhild Edelmann, daughter of cantor Johan Adolf Edelmann in Vichtis) I went to find the grave of Anna Maria Castegrén.

Det var hopplöst i det kyliga vädret så vi gav upp. Eijo Vesanen var en gång där på nytt. Nu fick han från gravkansliet en karta – och det skulle vara grav N:r 64. Eijo ringde mig och sade att det var rysk text på stenen och att han inte kunde tyda den.

It was pointless in the chilly weather so we gave it up. Eijo Vesanen returned and received a map of the cemetery – grave 64 was the correct one. Eijo phoned me and said that the inscription was in Russian and he could not decipher it.

Tredje gången var vi tillsammans och då jag kan de ryska bokstäverna så blev det ganska klart att det var fel grav.

We went there together a third time and since I can read Russian letters we found out that it was the wrong grave.

Då fick jag syn på graven bredvid – N:r 65.

Then I caught sight of the next grave – numer 65.

Fyra hörnstenar, rester av den rostiga kättingen virad kring den ena hörnstenen, – själva gravstenen lutad nedåt mot grav 64:s kantsten. Jag kunde urskilja vad det stod på stenen. ”Här är den rätta graven”, sade jag: ”A.M.C. betyder Anna Maria Castegrén och C.S.C. Carolina S. Castegrén”.

Four corner stones, the remains of a rusty chain wrapped around one of the corner stones, the grave stone itself leaning against grave number 64. I could see what it said. It was the right grave. ”A.M.C. means Anna Maria Castegrén and C.S.C. Carolina S. Castegrén”.

Det såg ut som om graven skulle slopas så vi åkte i Vesanens bil till gravkontoret i andra ändan av den 28 ha stora gravgården. Chefen var mycket sympatisk och lovade genast komma för att se vad som stod på.

It looked as though the grave was about to be abandoned so we went to the churchyard administration. The man in charge was sympathetic and understanding and promised to look into the matter.

Gravstenen var flyttad för den kistbegravning som några dagar tidigare förrättats vid en närliggande grav. Gravkontorets chef intygade att stenen åter skulle vara på sin plats om en vecka. Eijo Vesanen sade att han vet om en som kan sätta kättingen på plats – det som nu finns kvar av den. I gravkontorets papper stod det att den förste som begravdes där var Anders Wiktor Castegrén år 1857, hans födelseår och andra uppgifter saknas. Vem han var kan jag ej utröna.

The grave stone turned out to be moved because of a funeral in the next grave a couple of days previous to our visit. The boss promised that the stone would be returned within a week. Eijo Vesanen knew someone who could put the chain back in place, or what was left of it. According to documents at their office the first person to be buried there was Anders Wiktor Castegrén in 1857. We never found out who he was.

Fem år senare, år 1862, begravdes Anna Maria Castegrén och år 1893 Carolina S. Castegrén.

Five years after his death, Anna Maria Castegrén was buried and in 1893 Carolina S. Castegrén.

ur brev från Bror-Carl Edelmann, Borgå, Finland

Vi tackar Bror-Carl Edelmann, Borgå, Finland, och professor Vesanen för deras ansträngning och framgång. Det är nu exakt 200 år sedan Sverige och Finland gick olika vägar.

We thank Bror-Carl Edelmann, Borgå, Finland, for his effort and success and also Professor Vesanen. It is now (2009) exactly 200 years since Finland was separated from Sweden.